Den bästa/ värsta dagen

Det lönar sig inte att planera. Det blir ändå aldrig som man har tänkt sig. Ett exempel på detta var i måndags, då jag hade ställt klockan lite extra tidigt. Jag hade nämligen tänkt att göra lite yoga och sedan äta frukost i lugn och ro.

     Direkt jag klätt på mig hade både Dori och Freyja vaknat till liv. Så det enda jag hann göra var att äta frukost. Sedan var det bara ut och jobba, ännu tidigare än vanligt. Så det enda som hände var att jag straffade mig själv med dels mindre sömn, samt en ännu längre arbetsdag...

Nåja, det var kanske inte så farligt ändå, jag menar jag skulle ju få tränings så det räckte ända. Dock så kan jag ju säga så här i efterhand att det var en himla tur att det inte blev någon morgonyoga. Jag visst nämligen inte vad dagen hade i beredskap åt mig..

     Först så var det den vanliga morgonutfodringen, sedan övergick vi till att märka några lamma. Vilket är betydligt knepigare än vad det låter, eftersom jag dels ska hitta åt tackans nummer i en bok, samt skriva upp lammensnr. ange deras kön samt hur gamla de är och på med märken i märkesgrejen. Detta skulle dock inte vara så knepigt, om det inte hade varit för att de är inskrivna lite hur som helst. Det fins inget riktigt system, så det är bara att skumma igenom alla A4-sidorna efter sifferkombinationen som man söker. Och detta kan ta ett tag, samt att ibland är tackan inte inskriven. Och med fläktens konstanta surrande och fårens bräkande kan det vara lite svårt att höra vilket tal han säger. Nåja, han tycker att jag sköter det bra, har hitintills inte blivit några fel : )

     Efter att ha fyllt upp energiförådet med en macka, meddelade Dori att det idag var dags att börja flytta upp fåren till fjälls. Det var bara en sträcka på två kilometer, så det borde gå relativt snabbt tyckte jag. Tji, fick jag. Det tog 3 ½ h!

     Först skulle vi samla ihop dem, vilket tog ett bra tag. Hagen var befängt stor, så det blev mycket springande. Sedan skulle vi inte ta med alla fåren upp, för det skulle bli alldelens för mycket. Utan bara ca. 300 st. Dessa 300 får skulle vi sedan valla igenom olika hagar, där det vistades andra får. Och dessa fick inte blanda sig med de vi skulle valla upp. Snacka om att man fick springa! Men tillslut kom vi äntligen till grinden vid fjällets fot. Men det var bara början, de skulle som sagt till toppen och dit var det 2 km...

     Om nu inte får var så dumma, så skulle detta kunnat gå ganska smidigt. Dock så tillhör inte fåren de smartaste djuren som vandrar på vår jord. Och så fort de kom in genom grinden satte vissa full fart uppåt, utan att ta någon notis om att deras lamm INTE följde med. Kvar stod ett flertal lamm och undrade vart mamma tog vägen. Och de får som faktiskt höll reda på sina lamm, var inte så mycket bättre de. De kom nämligen på att de skulle göra sig en egen liten tripp ut bland alla tuvor på myren.

     Där nämnde jag en annan sak som komplicerade till det hela ännu mer. Underlaget. Det var inte torrt och fast. Utan det var i princip en brant stigande myr med tuvor och stenblock. Samt en massa förädiska hål. Så man fick verkligen passa fötterna när man sprang. Och sprang, det gjorde vi konstant (Inte Afi för han är gammal, men Dori och jag). Det var sjukt jobbigt att springa. För att för varje steg man tog så sjönk man ner i myren.

Så fort man jagat tillbaka ett får, så såg man ett annart som var påväg bort och då var man tvungen att springa tillbaka och jaga tillbaks det.  Min uppgift var nämligen att hålla koll på "mitten". Dori hade ansvaret för de i täten och jag för mitten, samt också för eftersläntarna. Det var tänkt att Afi skulle ha tagit dem, men tempot var högt så han blev efter. Och inte undra på det för det var varmt. Termometern hade samma morgon visat 20 plusgrader, i skuggan. Och för första gången sedan jag kom hit var det absolut vindstilla. Att jag sedan var klädd i mina vanliga arbetskläder (superunderställ+ jeans & skjorta) gjorde inte saken bättre. Mina stövlar glappade, trots tjocksockarna och rätt snart hade skavsåren letat sig fram. Det var olidligt att hela tiden springa. Kunde knappt andas, för att luftvägarna var fulla av slem. Men jag varken fick, eller kunde sakta ner. Även fast jag hade god lust att bara ställa mig och skrika på Dori att det inte var så jävla lätt, samt att om han inte kom ihåg det så åt jag fortfarande penicillin. Och jag tror inte att detta med att valla får ingick i rekomendationen att "ta det lungt och inte jobba allt för hårt". Vi kom upp till den sista grinden tillslut och kunde därmed släppa dem. Det var gudomligt skönt att bara sjunka ner på en tuva och vila benen medan man spanade ut över den makalösa utsikten.

     Efter lunch var det stallet som stod på tur. All skit som var kvar sedan de fyra hästarna stått inne i två veckor skulle tas ut. Det var inte lika lätt som vanligt, eftersom hästarna nu har varit ute på bete i ca.  2 ½ vecka. Så all skit hade hunnit sjunka ihop och blidat en kompakt massa. Men tillslut var skiten ute och då fick jag direkt hugga tag i det gamla höet som skulle ut. Ca. 600 kg. Till min hjälp hade jag en tvåtandade högaffel.

     Dagens arbetspass skulle sedan länge varit över, om det nu inte hade varit för att jag jobbar 14 h/ dag. Så kvar att göra för dagen var att med hjälp av en rödflagnande spade rengöra golvplankorna i höladan. Dori hade tidigare samma morgon släppt ut de sista fåren som fanns i det rummet. Så dte var att städa där och det var inte kul. Skiten satt fast som betong så det var till att hacka bort den. Tillslut när jag trodde att ryggen skulle gå av och handlederna brände av smärta så var den dagens arbetspass äntligen över.

Det var som ni kanske förstår den jobbigaste dagen, nog för att de övriga också gick i samma stil..

  

Den roligaste dagen var igår. Nog för att den också var jobbig, men på ett annat sätt. Det var först "vanligt" arbete fram till halv två. Då fick jag gå in och hjälpa Katta. Freyja skulle nämligen ha födelsedagskalas.

     Kvällen före hade jag frågat hur vi låg till i tidsplaneringen och fått svaret att allt var under kontroll. När jag kom in vid halv två så mötte jag total kaos. Fick börja med att sammsuga och torka golven. Kände mig inte stressad, för allt annat var ju klart och kalaset skulle inte börja förrän klockan tre. Så det var gott om tid...

Det hade varit gott om tid, om allt annat hade varit fixat...Det var det INTE. Så jag fick börja att dekorera smörgåstårtan när jag städat klart.

Sedan visade det sig att jag skulle GÖRA den andra tårtan, samt bli tvungen att röja undan i köket. För det såg helt allvarligt ut som om en bomb just hade exploderad där inne. När jag börjat att städa undan i köket så kom det första barnet. Då var klockan fem minuter i tre och jag hade nyss fått veta att jag skulle baka två smulpajer! Vilket resulterade i att medan huset snabbt fylldes av festklädda barn, så strömmade allt fler föräldrar in i köket (när man annordnar födelsedagskalas här så får man dem så att säga på köpet. Tack och lov kommer oftast bara mammorna). Så att jag stod där i mitt supersnygga underställ och bakade medan mammorna slog sig ner vid köksbordet. Kände mig inte alls uttittad där jag stod. Och inte stressad för den delen heller. ABSOLUT INTE. Tillslut var dock allt fixat och ungarna kunde få sitt fika : )

      Gårdagen var ändå veckans roligaste, eftersom jag fick dekorera tårtorna och baka! Det var ju lite stressigt och så, men det var samtidigt ganska kul : )
     Och dagens lugnaste, det är idag. För på söndagarna är jag ledig!

BLESS!


Kommentarer
Postat av: Elina

Wow, snacka om att arbeta arslet av sig! Och tur att du ser det positiva i att baka, för det var inte lite som skulle bakas heller. Det verkar som att allting är mycket på gården du är. Gillar ändå den attityden lite, inte så mycket krånglande eller klagande, bara att göra't.



Vart i fjällen är du? Är det långt ifrån mig? Annars kommer jag gärna och hälsar på / att vi möts nånstans. Låter inte kul att priserna ska höjas, det är redan ganska dyrt att flyga till Island. Jo jag är färdig i september, får veta exakt datum när jag är där antar jag, men funderar på att stanna några dagar extra och vara i Reykjavik, bada i varma källor och sånt :)

2008-06-08 @ 19:24:09
URL: http://anderssonelina.blogg.se/
Postat av: Marie-Anne

Hej Lisa vännen.Vad du jobbar och sliter,du är så duktig en supertjej.Vi har så varmt här det blommar och är så fint. Idag var farfar och jag nere i sjöboden och Isa blev huggormsbiten i överläppen,hon svullnade upp men vi fick ge henne cortison.Den 26 juni åker vi upp till Sorsele med Carl.Må så gott och var rädd om dig.Kramar i massor från Marie-Anne. Farfar hälsar till dig.

2008-06-08 @ 20:59:42

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0